Jag har tänkt på er.

Jag har tänkt på er. Det har bara inte varit läge att hänga på era bloggar. Inte heller har jag kunnat skriva något på min egen. Prioritera det som är viktigt! Det har jag varit tvungen att göra. Ibland måste man välja det viktigaste först. Efter mycket personligt strul som inte platsar på en blogg, har jag valt att spendera tiden med familjen och på jobbet.

Tråkigt, jag vet. Nu när det är den bästa tiden. Nu när jag, den obotliga vårknarkaren, ska vara ute för att fota gröna knoppar, spana in tussilagon och vara extraextrovert. Men att socialisera har inte lockat.

Men på söndag ska jag dra mitt strå till vassen, eller rättare sagt dra mina sopor till Sevendays Pop up Bloppis. Om någon är intresserad av barnkläder, bland annat PO.P skalkläder, barnskor, lite inredning typ kuddar och dukar och lite av mina egna paltor och smycken. Lova komma och köööpa! Vill ju inte släpa hem det igen sen. TACK!

Fredagsmyset i fosterställning

SAMSUNG CSC

Hej hej, här är jag med ett krampaktigt smil. Och ett sedvanligt vinglas. Inte sugen så står på display. SAMSUNG CSC

Och en ful hög med loppisgrejs. Ville locka med en sneak peek, men stylisten har gått hem för dagen.

Annonser

Barnasinnet en söndag

Helgen sög musten ur denna tant. Inte mycket fick hon till stånd, men ibland blir det så. Inredningsrycket har hållt i sig och nu har vi gardiner(!) och en ny lampa fick ta paradplatsen i vardagsrummet. Bildbevis ska ni få, promise!

Och så har vi ju faktiskt hunnit fira sexåringen och trettonåringen(!!!) med ett utekalas för tjocka släkten idag. Ett lite försenat kalas, men lika bra för det. Lite varma bullar, dragkamp, stafetter och skattjakt. Perfekt för barnen och barnasinnade.

Imorgon kör en ny vecka igång. Allt möjligt på gång så hoppas på bra energi och fiilis. Dessutom har jag så mycket att blogga om så där i allmänhet, så hoppas även på mera tid att hänga här inne. I will see ya!

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Hoppa av tåget

Hey, long time! Om jag på riktigt ska berätta sanningen och inget annat än den, så tänkte jag faktiskt på att sluta blogga. Åtminstone ta en paus. På obestämd tid. Kunde vara på ett halvår, några månader eller bara en fjuttig period på en vecka. Ibland kommer livet i kapp. Ibland känns vissa saker viktigare än andra. Ibland blir man bara så matt och trött. Ibland vill man hoppa av hela internätet och bara tillverka smycken i en källare, eller mocka koskit i en lada. Varför inte resa till Indien på meditationsresa?

Ni hajar säkert. Ibland måste man hoppa av tåget en stund och connecta med verkligheten och känna efter, ”vad är det jag håller på med och varför”? Det behöver inte vara på grund av inspirationsbrist en väljer att sluta blogga, inte för mej i alla fall. Jag har lust för fem personer och dessutom en hel del att skriva om. Just nu är huvudet fullt av tankar som måste få komma ut före huvudknoppen exploderar. Så ”vad är det jag håller på med”? Jag behöver bloggen för att ventilera. Jag behöver den för att jag gillar ju för fasiken att skriva. Och så läste jag det här och kom på att det kanske finns andra som gillar det jag skriver.

Så vad gör hon? Jo, hon fortsätter i samma stil. Ventilera öppet, lättsamt och ibland med lite tyngd. Hon fortsätter sitt fotografera och dela av sig med bilderna här.

Hoppas ni fortsätter läsa och betrakta!

Inredning i ett soligt februariväder

Ödmjuka önskningar

Tack för alla synpunkter på vardagsrummet i olika beklädnad! Roligt att ni engagerar er. Kanske inredning är något ni vill läsa mera om, va vet ja? Min blogg är alltså så schizofren. Den slutsatsen har jag kommit fram till för inte så länge sedan. Men det är skönt, för då har jag inte så mycket begränsningar i vad jag bloggar om. Om det är något som saknas eller ska vara mer/mindre av, tipsa mej gärna!

Igår fyllde min apunge sex hela år. Jag räddar min nya matta genom att hålla kalaset i en annan lokal. Smart va? Försöker ännu hårt på att övertala honom om hur BRA det var med förra årets glassbuffet, men han är envis och vill ha tårta. Han ska få sin tårta! Kraven på födelsedagspresenter var däremot väldigt ödmjuka i år. ” Jag önskar mej en sån där huvudskrapa, så jag kan klia dej i huvudet mamma” Bra typ den där ungen min!

SAMSUNG CSC

Mycket skit i denna kropp

Oj, plötsligt fick jag sådan längtis efter bloggen! Tiden räcker inte alls till att skriva så mycket jag skulle vilja! Det är så mycket jag skulle vilja sagt denna vecka men omständigheterna ville inte riktit det samma.

Och nu har vi redan fredag. Tulpanerna står så vackert på bordet och ger mej lite hopp. Hopp om att våren är i sikte. Bästa årstiden alltså! Att ha vetskapen om att sommaren är på gång, alla förväntningar om värme, sol och skönt leverne. Det ni! Vi kommer knappt att hinna blunda och så är bloggarna fyllda av prunkande blomster och brunbrända ben.

Det blev en allvarsam krönika idag. Jag orkar inte alltid försöka vara rolig. Eller måste jag det? Inte väl? Kraven är många och hårda men idag så skippar jag dem. De ska ut ur huvudet med våld om inte annat. Precis som jag gjorde på yogan i avslappningen. Att försöka tänka på ingenting, det är en utmaning det.

När jag väl kände att jag lyckades slappna av i huvudknoppen, så började jag må så sjuttons dåligt. Va i all sin dar? Ska inte yoga vara som balsam för kropp och själ? Min egen diagnos var att jag var så ovan att vara totalt avslappnad så kroppen gick i någon slags illamåendechock. Och det tycks förekomma, läste jag sedan. Yogan är tydligen en reningsprocess och man kan tydligen bli konstig när skiten ska ut. Det var nog en hel massa käkk som skulle ut från denna kropp! Ut med det bara, ut.

Där satt jag svimfärdig och hinkade vatten medan de andra yogisarna snarkade högljutt. Tror verkligen jag måste öva på att slappna av! Det blir ett av årets delmål.

SAMSUNG CSC

Galakrabbis

Oj nu börjar en bli mättad på allt galasnack. Ännu är det kanske lite skoj att kika på glammiga bilder av mingel och guldglimmande outfits. Och ja, alla var verkligen sjukt vackra!

Men nu får galakrabbisen minsann göra intåg. Jag vill och dyka in i novembermörkret och få lite perspektiv. För att recitera den allsmäktiga Nicke Aldén (som för övrigt begick hybris på galascenen) ”bloggar är så ytliga”, så ser jag faktiskt framemot att läsa djupare och analyserande blogginlägg. Som kontrast till klädkriser, den fabulösa galan och frisyrer.

Puh! Min minsting undrade på söndag var mitt pris var. När han fattade att jag inte fick något tröstade han mej och sa ”det var nog för att du kom för sent, mamma”. Inte riktigt. Amanda var fullkomligt värd priset, det var hon som skulle ha det. På riktigt!

Och sen var jag. Han hade rätt min son. Lite över sju gled jag in i bikerboots och med snö i håret. Sist in i festsalen. Naturligtvis. Men jag hann! Däremot hann jag inte mingla med så många, inte posera mot fotoväggen, inte vara med i lotteri och inte kärleksbomba någon.

På efterfesten tog jag igen lite mingel, skratt, kärlek och framför allt var man väldigt törstig. Men som den tant man är, går man snällt hem innan valomerkki. Nöjd och med jävligt sjuka fötter.

Bäst på kvällen var:

Anne och Hannah-thank god att någon lättade upp stämningen lite!

Engagemanget-av bloggare och annat löst folk som deltog. Maria och Ida-Marie

Tekniken- som inte strulade. Otroligt!

Ronya-my god. Så bra live!

Linn-stod för kvällens ”kissapåskratt”

Skjutsen hem-i polisbil. Barnen var gröna av avundsjuka.

Goodibaggen-har alltid önskat mej en ”termosmugg” men varit för snål för att köpa, heh.

Tror inte det finns en enda bild av mej från kvällen. Kanske någon suddig tagen med selfiestick. Men snygga skor hade jag i alla fall.

points-skorpoinst-skor

 

Blev så glad

Blev så glad då jag hittade dessa bilder i arkivet. Avslutar söndagen med en Beck film och laddar för en ny vecka av mycket jobb, vårfester och så måste jag skärpa mej med det här bloggandet. Lovar.

Lapsikuvaus-Vaasa

lapsikuvaus-Vaasa