Hello livingroom

Det har blivt rätt lite inredning den senaste tiden. Kan kännas som ytligt i dagens hemska verklighet. Men what the heck, ibland måste man muntra upp vardagen lite. Mitt inredningsintresse finns fortfarande kvar trots allt. Kanske prioriteringarna ser lite annorlunda ut nu, men så ibland får jag det där crazy-rycket att möblera om, köpa något nytt eller börja spara till just den där prylen jag ABSOLUT måste ha. Helst igår.

I vardagsrummet har inget nytt hänt, förutom att den nya mattan är på plats. Jag hade tänkt spara den till nya fräscha golv i någon ny bostad, men nu blev det inte så. Tycker Beni Ouraine förtjänar bättre än att ligga i ett litet paket på hallgolvet. Var dessutom lite nyfiken på om mattrullaren satt ner nån joint eller två, hah.

Nope, inget smuggelgods och mattan är för ljuvlig, om jag får säga det själv..? Anna-Lena har skrivit om Beni här för den som vill läsa. I inlägget visar hon även bilder på mattor om man vill ha looken till ett skäligt pris. Men vad är ett skäligt pris då det kommer till mattor? Beni Ouraine kan kosta flera tusenlappar om man så vill betala för antika och icke-antika mattor. Jag skulle gärna ha en antik Beni, men de äkta vintagemattorna finns inte att få i stora storlekar. De facto är att de aldrig gjorts bredare än 2,1 meter av den enkla orsaken att Atlasfolket har väldigt smala hus fast egentligen har de fungerat mest som varma sängöverkast.

Men vad är en äkta Beni Ouraine? Är det just den smala vintagemattan? Nej, inte nödvändightvis. En äkta Beni ska vara handgjord uppe i nordöstra Atlasbergen av berber. Vävningtekniken ska vara den samma som den alltid varit, vilket syns på baksidan av mattan. Mattbottnet ska vara av ull och likaså resten av mattan. Ullen kommer från den stora fåruppfödningen i bergen.

De diamantformade eller andra geometriska mönstren på mattan är mörkbruna (inte svarta) och själva mattan är aldrig kritvit. Då är den helt klart fake. Eller har någon sett kritvita får? Den är alltså gräddvit och kan ibland ha gula inslag beroende på fårullens färg. Den äkta mattan ska ha ren ull, den ska alltså vara tvättad två gånger före den säljs. Jag har luktat på otvättad ullmatta och det var inte något jag ville ha stinkande i mitt vardagsrum.

Fransarna finns alltid enbart på en sida av mattan. Det är för att man ska kunna hänga upp den på väggen som en rya. Luggen på mattan ska vara ganska lång och tät. Och mjuk! Jag gick barfota i mattbutiken på alla mattor och att det var skillnad. Den mjukaste ligger förstås på vårt golv nu.

Jag har köpt många mattor i mitt liv och de billigare (de med skäligt pris), har jag kastat ut rätt fort. Denna matta ska bli antik och härligt sliten. Jag ska aldrig göra mej av med den och jag hoppas inte mina barn gör det när jag trillar av pinnen!

Så där kom dagens lektion. Avslutad nu, gudske lov! Nu får man titta in i vardagsrummet.

Vardagsrum

beni ourain matta

beni ourain-matta

 

Annonser

Att skämmas för sitt ursprung eller andra idiotiska saker.

Har ni sett Loreen i samarbete med Ellos? Så attans vackert! Det är något speciellt med den där tjejen. Så ödmjuk och klok. Henns stil är dessutom avundsvärt cool. Hon har som jag också rötter i Marocko. Med rytmer, färger och galenskaper i blodet.

Det är evigheter sedan jag var och besökte Casablanca, staden där många av mina släktingar bor. Där mina förfädrar vandrat genom smala gränder på kullerstenar. Bland kryddor och stök. På marknader likt en cirkus. Djur, performance artister och högljudda konversationer. Några väderbitna farbröder spelar schack, en kvinna skymtar bakom en fladdrande gardin av muslin. Ett gäng smutsiga småkillar spelar fotboll med en tomburk. Stanken av upphängt lammkött blandas med doften av stora knippen mynta och läderhantverk. Skabbiga katter stryker omkring, kackerlackor stora som pingisbollar och stickande lukt av solvarma soppåsar. Mitt i allt ljuder obegripligheter från minareten, allt stannar upp. Så minns jag Casablanca.

Doften av mynta tar mej tillbaka dit på en sekund. Tror tammefan att just mynta är den mest underbara doft jag vet. Surfat mej sjuk på resor. Idag igen. Jag ska tillbaka till mina rötter. En upptäcktsfärd så att säga. Jag vet egentligen väldigt lite om min släkt. Nyligen fick jag veta att halva släkten där faktiskt är Berber. Mina förfädrar hör alltså till Nordafrikas ursprungsbefolkningen som undanträngdes upp till bergen och fick leva antingen som jordbrukare eller nomader. Hur spännande det känns att jag är en avkomma till en nomad! Kanske just därför som jag är en rastlös själ som farit och flängt från ett ställe till ett annat. Frivilligt förstås till skillnad från nomaderna, på säg 1100-talet.

Så nu ska jag boka en resa till mina förfädernes land. Jag ska insupa atmosfären, söka efter släktens fotspår och avtryck, vandra i Atlasbergen, bo i en riad och behöver jag säga att jag kommer att åka dit med en TOM kappsäck.

Tryck för att kolla in Loreen i Marocko. Nästa gång får ni trycka för att se Nadia does Morocco.

kollage

Några gamla instabilder som gör mej glad

 

Ps. Tänk att jag i tiderna skämdes över att ha ursprung från ett annat land. Jag undvek frågan så gott jag kunde och mumlade till svar om det var oundvikligt. Tänk! Nu omfamnar jag mitt ursprung med kärlek.