Början på slutet eller vinner the good guys?

Fatta 2016! Va, har vi satt oss i en tidsmaskin till framtiden? Det årtalet låter helt space. Som taget ur en scifi-film där robotar styr världen i vilken det endast finns en handfull människor kvar. Och på något konstigt sätt kan jag tycka att det kan stämma. En aning. Så mycket ondska och galenskaper det finns för tillfället. Påtaglig så att man kan känna en isande kyla av hat människor emellan. Och för att inte tala om klimathotet. Vem vet, kanske det är nu människosläktet kommer att dö ut. Kanske detta är början på slutet. Who knows..

Kändes väldigt negativt det där, sorry! Vi byter samtalsämne. Snackar om barn istället. Barn-framtidens hopp! Denna vecka ligger jag ganska lågt på jobbfronten. En nyföddfotografering imorgon före fyrverkerier, värda miljoner dineros, sprängs i luften Och sedan nästa vecka får jag besök av flera busiga ettåringar som jag ska försöka fånga på bild. För en stund glömmer jag att vi är karaktärer i en scifi-film. Och hur filmen slutar, det återstår att se. Hoppeligen på äkta amerikanskt vis där good guysen vinner över bad guysen!

lapsikuvaus-vaasalapsikuvaus-vaasalapsikuvaus-vaasalapiskuvaus-vaasa

En liten buse i min lins före julen

Annonser

Queen of Helsinki

Helgen for i ett huj med bebisfotografering, cupcakesbakning, kalas, min födelsedag, städning, packning och farsdagsfirande. Och så var jag gästprogramledare i Veckoslutskommittén på radio x3m (var det någon som råkade höra mitt häxskratt?..!). Scary men roligt förstås.

Nu har prinsessans vecka har börjat!Ingen städning eller matlagning. Ingen diskmaskin eller bykhög så långt ögat når. Could get used to this!

Att åka iväg någonstans med en hel familj är så nära katastrof man kan komma. Så mycket saker att packa och så vill jag helst att huset ska vara någolunda fräscht när vi kommer hem. Det är helt enough med explosionen av de tusen väskor med smutstvätt som står  ouppackade i hallen i några dagar efter hemkomsten. Finns det något värre än att packa upp? Jo, kanske att packa då. Att packa medan barnen har myror i brallan av resfeber. Det blir nervsammanbrott redan före man kommer iväg.

Men nu dumpar jag kidsen i Pargas och låter farmor och farfar leva mitt liv i några dagar. Jag kommer att må som en prinsessa. Känner redan av transformationen. Pulsen sjunker stadigt och snart kan man skönja mina smilgropar. Ett leende som aldrig vill ta slut så länge jag strosar på gatorna i Helsingfors. Ni kan kalla mej Queen of Helsinki, heh.

SAMSUNG CSC

 

Liksom den lilla prinsessan jag fotade i helgen kommer jag att sova i hotellets dunbolster. Lucky me!