Grönare gräs

Jipppiiiiii, ropar kidsen. Det är exakt tre månader till julafton! Igår ropade de också av glädje när jag kom hem efter tre dagars Hesa-keikka. Tre små hundvalpar som rusar mot min famn. Känslan av att vara behövd är rätt nice ibland.

Helsingfors brukar alltid kännas så hemvant och inbjudande, så varmt och lockande. Men denna gång kände jag en ångest som bultade, ett stryptag och en beklämmande dysterhet. Kanske var det hösten, regnet, mörkret. Staden Helsingfors. Eller så var det jag. Det var absolut inget fel på de människor jag träffade! Fick bland annat träffa Pia, en gammal bloggkompis, in real life. Äntligen. Hon var lika rolig och trevlig som jag hade föreställt mej.

Men så ensam jag kände mej där. Ensammast i världen. Jag brukar njuta av att strosa och andas in storstadsliv. De facto är att efter förra gången tänkte jag allvarligt på att flytta dit. Kanske det var meningen. Kanske det just var meningen att jag skulle känna så där. En plötslig ångest, en käftsmäll. Men det var kanske meningen. Att kunna släppa tanken på en flytt. Att inte ha ena benet någon annanstans. Att fortsätta njuta av Vasa och allt det jag har här. Att gräset inte är grönare. Inte denna gång heller.

SAMSUNG CSC

Tänk att Pia har designat nya Oivariini-paketet! Och jag fick fota hennes design.

SAMSUNG CSC

Och så fotade jag små fötter och händer..

SAMSUNG CSC

…och en annat mysigt

Hören upp, Helsingforsbor

I helgen sätter jag mej på ett tåg till vår kära huvudstad. Där ska jag träffa diverse sköna snubbar, bland annat en riktigt färsk liten kille som jag ska plåta. Annars ska jag bara strosa, bruncha och titta på människor.

Men jag kan ha lite tid över om det är någon annan som är intresserad av en snabbare photoshoot! Maila mej i såna fall. Kan tänka mej att det finns några luckor på måndag kväll och tisdag morgon.

Taggar vidare, det blir visst utgång ikväll ändå. Woop!

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

So long från lilla Buddha

At fota ett barn är inte lätt. Det är upp och ner och hit och dit. Ingen håller sig stilla, inte barnet och inte du. Det är skratt och det är gråt och till slut är alla svettiga och trötta. Men trots allt blir bilderna fantastiska, kanske just för att det finns så många dimensioner av liv i dem.

Förra veckan fotograferade jag för första gången en nyfödd, en liten spädis på sju dagar gammal. Ååååh! Man ska hålla sig iskall för att inte äggstockarna ska börja värka. Det blev en utmaning. Både fotandet och hejdandet av babyfeber. Att fota en spädis är inte heller lätt det. Det blir inte lika mycket svett, däremot blir det många pauser. Matpauser och kisspauser. Jag vill heller inte photoshoppa foton på barn. Hormonnippor, skrapmärken och torr hy hör bebisar till. Ingen bebis ser ut som på Anne Geddes överredigerade bilder.

Det är känslan som är viktigast. Man vill känna bebisdoften genom fotona och beundra de njutningsfulla ögonblicken som kameran fångat.

 

Här är jag mitt uppe i packande, BIG time! Imorn drar hela familjen till Sverige, hurra. Och ja, vi har boendet klart men vad vi ska göra är tämligen oklart. Vi tar dagen som den kommer, det får bli resans slogan. Om det finns internet i Småland så lär jag uppdatera bloggen lite grann. Tills dess får ni ha det så bra och eftersom det ibland bor en liten Buddha också i mej så uppmanar jag  er: ”Fånga sommaren!”

 

Och ännu lite baby pics. Titta på de fina blöjbyxorna och mössorna Linda fixade till mej! Hann knappt blinka så var de färdiga. Vilken talang!

 

SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC

En snabbis

Jag är så happy, i natt blev jag faster till den ljuvligaste lilla trollungen! Det blev inte mycket nattsömn, det var så spännande. Tänk ett nytt litet liv, en egen personlighet som tar form. Vilken mäktig grej det är, att kunna skapa små fingrar, en skrattgrop, fjuniga lockar, en hungrig pussmun. Åh, jag smälter! Vilken kärlek.

SAMSUNG CSC

Tänk! Jag hann foto magen mellan värkarna. Några timmar senare var den borta.

Pajasen

Filuren. Med halvmånsögon med stjärnglans. Så föddes han. Vår baby. Han med det bubblande asgarvet och den klumpiga lilla kroppen. Envisast i världen men också den gosigaste. Och mest bortskämda.

Den lilla charmören som får alla på fall. En pajas och teddybjörn i ett.  En retsticka och en skvallerbytta. Min minsting, min baby som tar varje tillfälle i akt krypa upp i famnen. Så jag håller honom hårt och vill aldrig, aldrig släppa taget.

 

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

 

Pics pics pics

Är det fredagsmyyyyyyz?

Det blev en rätt sen sminkkeikka. Men ack så vackert det är på Bergö! Så friskt, kargt och naturnära. Frihetskänslan, när jag körde över den första bron, wow alltså! Susanne hade ett sånt fint och hemtrevligt café, Selmas fisk & fika. Måste vara uppskattat i den lilla byn och absolut värt ett besök ifall man har vägarna förbi. Jag fick med mej urgoda hembakta kokosbollar och andra godsaker enligt raw food-principen.

Mycket annat hann jag också med denna fredag. Kung- och drottninglekar och pyssel med gem. Enkelt nöje.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

 

Dammade av en kamera och lärde Romeo hur man tar snygga bloggbilder. Lätt som en plätt, tyckte han om inte kameran skulle ha varit så tung.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

 

 

Hann också mysa med en liten krabat som kom på besök från Stockholm. Hur stora ögon! Har aldrig sett på maken.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

 

Bergö väntade på mej. Inte en kotte på landsvägen, bara jag och min vrålande sångröst. Och nu vill jag köpa en stuga, på Bergöjin.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

 

%d bloggare gillar detta: