Queen of Helsinki

Helgen for i ett huj med bebisfotografering, cupcakesbakning, kalas, min födelsedag, städning, packning och farsdagsfirande. Och så var jag gästprogramledare i Veckoslutskommittén på radio x3m (var det någon som råkade höra mitt häxskratt?..!). Scary men roligt förstås.

Nu har prinsessans vecka har börjat!Ingen städning eller matlagning. Ingen diskmaskin eller bykhög så långt ögat når. Could get used to this!

Att åka iväg någonstans med en hel familj är så nära katastrof man kan komma. Så mycket saker att packa och så vill jag helst att huset ska vara någolunda fräscht när vi kommer hem. Det är helt enough med explosionen av de tusen väskor med smutstvätt som står  ouppackade i hallen i några dagar efter hemkomsten. Finns det något värre än att packa upp? Jo, kanske att packa då. Att packa medan barnen har myror i brallan av resfeber. Det blir nervsammanbrott redan före man kommer iväg.

Men nu dumpar jag kidsen i Pargas och låter farmor och farfar leva mitt liv i några dagar. Jag kommer att må som en prinsessa. Känner redan av transformationen. Pulsen sjunker stadigt och snart kan man skönja mina smilgropar. Ett leende som aldrig vill ta slut så länge jag strosar på gatorna i Helsingfors. Ni kan kalla mej Queen of Helsinki, heh.

SAMSUNG CSC

 

Liksom den lilla prinsessan jag fotade i helgen kommer jag att sova i hotellets dunbolster. Lucky me!

Annonser

Inför bulleribång

En lyckad fotografering bakom mej. Alltid lika härligt med bebisar. De är liksom envisare och mer high-maintenance än jag. Rätt befriande. Denna specifika modell somnade i min famn och jag lyckades lägga ner honom utan att han vaknade. Någonting har jag kanske lärt mej i föräldraskolan de senaste elva åren.

Laddar kamerabatterierna för imorgon är det inte vilken vanlig dag som helst, det är Romeos födelsedag. Mot kvällsidan kommer halva släkten från Åboland och huvudstadsregionen. Buller och bång! En jäktig helg. Att ordna kalas är så inte min grej. Blodtrycket ökar bara av tanken. Om inget hörs på bloggen, har jag högst antagligen förätit mej på robottårta eller potentiellt rymt min kos.

Hörde rykten om att det snöat i södra Finland idag. Hoppas det var sådana där vackra, lätt singlande snöflingor och inte vågrätt flygande blöta, storlek tefat! På tal om snö, tänkte jag faktiskt börja fixa julkort nästa vecka. Är absolut ingen julfanatiker och vill helst skjuta på allt juligt till nästa liv, men fick en idé på roliga julkort. Tänker förstås mera foto än Strömsöpyssel. Om det lyckas får ni bildbevis. Men måste kolla först om jag överlever helgen.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Så vacker soluppgång i morse att jag måste ta en liten extra runda till postlådan.

Lilla onsdag

En helt vanlig onsdag. Känns som om denna vecka stampar på stället. Långsamt och trögt. Fick hem ett vitrinskåp som jag har planer på att renovera lite. Alltid kul med små projekt. Annars ska jag bara sköta om min gubbhosta, googla lite målfärger, gå på ett möte och förbereda för en ettårsfotografering.

Här är lite babyfoton jag nyligen tog på en tio dagars sötnos.

SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC

Grönare gräs

Jipppiiiiii, ropar kidsen. Det är exakt tre månader till julafton! Igår ropade de också av glädje när jag kom hem efter tre dagars Hesa-keikka. Tre små hundvalpar som rusar mot min famn. Känslan av att vara behövd är rätt nice ibland.

Helsingfors brukar alltid kännas så hemvant och inbjudande, så varmt och lockande. Men denna gång kände jag en ångest som bultade, ett stryptag och en beklämmande dysterhet. Kanske var det hösten, regnet, mörkret. Staden Helsingfors. Eller så var det jag. Det var absolut inget fel på de människor jag träffade! Fick bland annat träffa Pia, en gammal bloggkompis, in real life. Äntligen. Hon var lika rolig och trevlig som jag hade föreställt mej.

Men så ensam jag kände mej där. Ensammast i världen. Jag brukar njuta av att strosa och andas in storstadsliv. De facto är att efter förra gången tänkte jag allvarligt på att flytta dit. Kanske det var meningen. Kanske det just var meningen att jag skulle känna så där. En plötslig ångest, en käftsmäll. Men det var kanske meningen. Att kunna släppa tanken på en flytt. Att inte ha ena benet någon annanstans. Att fortsätta njuta av Vasa och allt det jag har här. Att gräset inte är grönare. Inte denna gång heller.

SAMSUNG CSC

Tänk att Pia har designat nya Oivariini-paketet! Och jag fick fota hennes design.

SAMSUNG CSC

Och så fotade jag små fötter och händer..

SAMSUNG CSC

…och en annat mysigt

Hören upp, Helsingforsbor

I helgen sätter jag mej på ett tåg till vår kära huvudstad. Där ska jag träffa diverse sköna snubbar, bland annat en riktigt färsk liten kille som jag ska plåta. Annars ska jag bara strosa, bruncha och titta på människor.

Men jag kan ha lite tid över om det är någon annan som är intresserad av en snabbare photoshoot! Maila mej i såna fall. Kan tänka mej att det finns några luckor på måndag kväll och tisdag morgon.

Taggar vidare, det blir visst utgång ikväll ändå. Woop!

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

So long från lilla Buddha

At fota ett barn är inte lätt. Det är upp och ner och hit och dit. Ingen håller sig stilla, inte barnet och inte du. Det är skratt och det är gråt och till slut är alla svettiga och trötta. Men trots allt blir bilderna fantastiska, kanske just för att det finns så många dimensioner av liv i dem.

Förra veckan fotograferade jag för första gången en nyfödd, en liten spädis på sju dagar gammal. Ååååh! Man ska hålla sig iskall för att inte äggstockarna ska börja värka. Det blev en utmaning. Både fotandet och hejdandet av babyfeber. Att fota en spädis är inte heller lätt det. Det blir inte lika mycket svett, däremot blir det många pauser. Matpauser och kisspauser. Jag vill heller inte photoshoppa foton på barn. Hormonnippor, skrapmärken och torr hy hör bebisar till. Ingen bebis ser ut som på Anne Geddes överredigerade bilder.

Det är känslan som är viktigast. Man vill känna bebisdoften genom fotona och beundra de njutningsfulla ögonblicken som kameran fångat.

 

Här är jag mitt uppe i packande, BIG time! Imorn drar hela familjen till Sverige, hurra. Och ja, vi har boendet klart men vad vi ska göra är tämligen oklart. Vi tar dagen som den kommer, det får bli resans slogan. Om det finns internet i Småland så lär jag uppdatera bloggen lite grann. Tills dess får ni ha det så bra och eftersom det ibland bor en liten Buddha också i mej så uppmanar jag  er: ”Fånga sommaren!”

 

Och ännu lite baby pics. Titta på de fina blöjbyxorna och mössorna Linda fixade till mej! Hann knappt blinka så var de färdiga. Vilken talang!

 

SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC

En snabbis

Jag är så happy, i natt blev jag faster till den ljuvligaste lilla trollungen! Det blev inte mycket nattsömn, det var så spännande. Tänk ett nytt litet liv, en egen personlighet som tar form. Vilken mäktig grej det är, att kunna skapa små fingrar, en skrattgrop, fjuniga lockar, en hungrig pussmun. Åh, jag smälter! Vilken kärlek.

SAMSUNG CSC

Tänk! Jag hann foto magen mellan värkarna. Några timmar senare var den borta.