Krisen knackar på igen

Ibland måste man bara acceptera sitt öde och gå vidare. Kanske det är sant som dom säger, att åldern är bara en siffra. Eller så inte. För en specifik ålder betyder ändå en hel del.

Gusse skriker och kastar sig på butiksgolvet. Ja ja, men det där är bara tvåårstrots, det går om. När du är 17 tittar du avundsjukt på när kompisarna går in på krogen. Ni går på samma klass men DU får vänta ända till november före du kommer in här. När du är 65 kanske du får gå i pension och när du är 80 kanske du börjar planera inför egen begravning.

Ok, stopp och belägg. Nu går jag ändå händelserna lite i förväg! Men ni fattar. Eller så inte för jag vet att många som läser detta nu har inte en aaaaning om hur det är att ha en sjuklig åldersnoja.

Men det har blivit bättre. Jag ser små, små framsteg i mikroskopet. Från att ha varit världens åldersangstare så är jag nu liiiite mera zen. Att jag idag blev ytterligare ett år äldre kändes inte så hemskt som jag trodde. Försökte hårt påminna mej om att jag ska vara tacksam för att jag levt tills idag, att jag faktiskt fick ett år till av liv sedan min senaste födelsedag.

Halleluja. Det är ändå nånting det! Det är väl (ganska) ok att jag inte längre behöver visa ID på Alko och med åldern kommer vishet(!) Jag kanske inte blir snyggare men om jag blir fiffigare så kan jag kanske bli ett med åldern. Med den där förbannade siffran. Kanske. Den som lever får se.

Och så en oldie-kolumn som passar just idag, hipp hipp hurra.

Och så en dagsfärsk selfie på en ”jubilar”

Edit. Jubilaren fick kramp efter den krampaktiga posen. Hashtag tant. Hashtag fail.

Annonser

Friyay, nej nej!

Den efterlängtade fredagen är här. Alla tjoar och hurrar. Film, soffa, gotta och mys. Men inte här. Jo visst, barnen har inlett fredagsrutinerna och jag åt just hemlagad pizza. Men med tungt hjärta. En och annan tår har också rullat ner för kinden om jag ska vara riktigt ärlig. Nu undrar ni om det hänt något förfärligt. Elände, sjukdom, död eller annat av fasanfull natur. Men det är bara jag som har en galen ålderskris. Igen (har skrivit om detta förut, HÄR). Nu är den dock väldigt påtaglig. Imorgon får jag ännu ett år till på nacken. Jag är betryckt och vilsen.

”Åldern är bara en siffra”. Det är den för vissa, men för mej är den som excorsisten. Jag har inte kunnat förknippa mej själv med min ålder sedan jag var 25. Och det hjälper inte att man säger ”men du ser ju ung ut för din ålder”. Det betyder ingenting för mej. Nada! Det är så svårt att förklara. Jag är nöjd med min tillvaro och allt jag uppnått och hittills gjort i mitt liv. I mitt huvud är jag ännu 16. En mogen 16-åring.

Nåväl, det ska väl bli bra. Tror inte jag får någon annan diagnos än grav ålderskris. Får leva med den då. Lite vin på det då. Skål!

Just, och så var det sista dagen för att rösta på de nominerade i Galan 2015.

nadia boussir