Sensommarens ljuva

Det kastar från lågt till högt mitt liv. Man kan tyckas vara ytlig när man gillar  älskar fina saker och njuter av estetisk ordning. Tänk att blommor och inredning kan ge en sån frid i själen.

Mina tvära kast syns här i bloggen. Från knivdåd och funderingar kring vilsen identitet och rasism lättar jag idag upp stämningen men enbart ljuva bilder från en sista sensommarfotografering. Naturen är också den som balsam för själen.

Annonser

Hej världen! En förlossningsberättelse.

Att det ska vara svårt och lite pinsamt det här. Som när man ska erkänna något dumt man gjort, ett fel man gjort fast man hävdat gång på gång att man har rätt. Eller som i den återkommande mardrömmen där man stiger ut på scen, men till sin största skräck har man glömt manuset. Alla ord är borta. Huvudet är tomt medan kortisolpåslaget är kolossalt och man svettas som en rosa gris.

Detta är så klart ingen scen och inte heller har jag gjort något dumt. Däremot är jag en ”har-alltid-rätt-person” och gillar att provocera bara för att. Störande typ kan många tycka. Jag också. Just nu vet jag dock inte om jag har rätt, eller OM det är rätt att damma av bloggen igen. Men det är kanske inte fråga om en ”rätt eller fel-situation”, utan mera om en känsla. En enträgen uppmaning från mitt inre som säger: Hey girl, let’s do this again. Du är en bloggare, du älskar att skriva och dessutom har du inte hållit i en kamera på ett år och fotografering gjorde dej så lycklig”.

Efter att jag har hört den störiga inre rösten i ett bra tag nu så svarade jag till slut: Ok you freak,  just leave me alone. I will pick up the blog, alright! Sod off now will ya! (Varför vi talar engelska, mitt inre och jag, har jag ingen aning om).

Och jag har saknat skrivandet! Min passion för fotografering slocknade i och med att Romeo blev sjuk. Vi är ännu en skör familj men livet fortsätter och aldrig någonsin har det fina i livet försvunnit. Tvärtom. Det senaste året har jag sett det vackra med förstorande glasögon. Jag har känt det härliga med extrasensitiva känselspröten. Solnedgångarna har varit vackrare än någonsin, blommorna har aldrig doftat godare och barnens kramar har aldrig betytt mera.

Så nu hoppar jag. Om fallskärmen vecklas ut eller ej får vi se. Det jag vet är att..

..detta är mitt space, min frizon. Här tänker jag släppa loss. Skriva och begrunda. Fotografera. När jag vill.

Och som alltid ärligt och personligt, men inte för privat.

Mobilbilder av det fina i stunden i en fruktansvärt svår tid (sommar/hösten 2016)

Brainstorm

Företagar- och networksträff är ett ypperligt svepskäl för att cykla iväg till terrassen. En dag som denna dessutom! Som en varm sommarkväll i juli. För övrigt tycker jag alla företagare som jobbar ensamma ska höra till en grupp med likasinnade. Alltid skönt och lärorikt att prata business, bolla, brainstorma och gnälla lite på systemet. På momsen. På byråkratin. På Finland. Ibland spårar diskussionerna ur. Plöstligt utreder vi inavel på de Österbottniska släkterna och hur man får en biff riktigt mör.

För övrigt var det skönt att ta en paus i vardagsstressen. Inför en resa är det alltid liiiite extra att göra. Att packa, fixa, organisera, tvätta är heldagsjobb i en veckas tid. Nu är till och med boendet bokat. Det blev klart idag. Borde ha fått sista minuten rabatt! Med min beslutsångest kunde jag ha sparat in en jäkla massa kosing på dylik rabatt. Men jag tror detta blir bra nu. Italien är inte precis känd för den bästa standarden på boenden.

Nya avsnitt av Bloodline finns nu på Netflix. Ska avrunda dagen med ett avsnitt. Den som inte har sett serien, check it out! Inte bäst, men ganska bra ändå.

SAMSUNG CSC

Aperol, networking och till slut tog gården emot mej med doft av körsbärs- och äppelblom och syrenknoppar.

Shoes & champagne

Så knallar man ut med frossa och tja, en släng av pms milt sagt. Men en har ju lovat,  anmält sig och kan ju inte avboka på grund av en grymt hederlig personlighet samt ett samvete som alltid gnager fast det kanske inte borde. Men sån är jag, håh håh. Take it or leave it till mej själv!

Nån kanske har missat att det faktiskt finns en specialskobutik i Vasa. Trumvirvel. Hör ofta hur folk klagar på skoutbudet i denna stad men egentligen finns det ganska många skoaffärer. Räknar snabbt och kommer till åtminstone fyra, plus alla klädaffärer som säljer skor, sportbutiker. Till och med en kvalitetsshoeshop för herrar (!) och denna nu då, Avocas, som jag besökte idag på ett event. Inte dåligt för en liten stad på sextiotusen päsch!

Avocas är som en liten karamell och det är svårt att inte beundra färgerna, imagen och förstås de vackra skorna. Det här är butiken dit man ska komma när man söker nåt av kvalitet och stil. Avocas är rätt smalt nischad och säljer mest skor av Minna Parikka, kläder av Noolan och accessoarer som väskor och smycken.

Marja Rak, grundaren till märket Noolan var på plats och berättade om hennes väg till framgång. Sedan provade vi lite skor, minglade och allt det där som man gör på ett event. Sedan cyklade jag hem och återgick jag till Pms-möud väl hemma under filten.

Har ni missat fredagskrönikan igen, så finns den HÄR. Go’kväll!

Jamaicanen med de vita tänderna.

Du är din egen lyckas smed, säger ett gammalt uttryck. Och gamla uttryck är oftast sanna. Man kan inte sätta lyckan i någon annans händer. Nej för det kan man ju inte. Men det är lätt att skylla på den och det, han och hon för sina egna misslyckanden. Ibland är det omständigheterna som står i vägen och ibland är man helt enkelt blind eller förlamad för att handla rationellt. Ibland kanske man helt enkelt inte vet hur man ska göra sig själv lycklig. Och ibland har man en mental tränare som hjälper en på traven.

Som jag har. Så himla bra! Nu är det inte tränaren i sig som gör mej lycklig men hennes verktyg kan jag använda för att komma dit jag vill med mitt liv. Jag förväntar mej inte att någon annan ska göra mej till en happy chick. Det är bara jag själv som kan det. Jag kommer inte någonsin kunna fly från mej själv. Inte ens i solen på Hawai. Med alla pengar i världen. Med det bästa jobbet och det finaste huset. Och om jag mot all förmodan skulle vinna på lotto, så vill jag vara en lycklig människa som vinner på lotto.

Inte för att jag är olycklig. Långt ifrån. Men vissa bitar i livet vill jag ha mer eller mindre av. Söker balans, harmoni samtidigt som jag vill ha det mesta utav glädjen, överaskningar och självförverkligandet.

Ett superverktyg jag har lärt mej använda är självhypnos, och det är så coolt! I min självhypnos kommer jag alltid till samma plats. Mitt eget rum som jag själv har skapat. Där blir jag mött av en Jamaican med de vitaste tänderna på den vitaste stranden. Han ger mej olika mantran som jag sedan upprepar och får kraft från.

Flum? Ja, det låter det säkert som. Men om jag igår rekommenderade en potatisbakelse så rekommenderar jag idag en mental tränare for everybody! Dagens slogan lyder, ”bli det lyckligaste du kan bli! Idag. Helst igår”

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Efterlyser lite personlighet!

Vad skulle pigga upp en så här en vanlig onsdag kväll som denna? Det är ju inte som att det är lillelördag i den bemärkelsen som förr i tiden. Vad är nu en Olliskväll mot en skön soffa framför sprakande brasa? Känns bara som om att det får vara slutgosat nu. Vintern har gett oss rätten att softa med yllesockor, choklad och värmeljus. Jo men det är ju klart, visst ÄR det mysigt fortfarande men the show can’t go on.

Jag vill se vårjackor, fräknar och så vill jag se individualism. Lite power! Lite personlighet. I mitt Instaflöde är det blomblad på mörka underlag och smoothiebowls i granna färger (jepp, jag är också skyldig). Ser jag en Kinfolktidning till så blir jag spyfärdig. Vad är det för sekt anyhow? Och vågar man kritisera anhängarna?

Lite ”bry dej inte vad andra tänker”, ”kör din egen grej” och ”sänk dina krav” tycker jag vårens tema ska vara. Och för denna helt vanliga onsdagskväll bjuder jag på något mer sällsynt (på min blogg i alla fall), lite male modelling. Kanske det piggar upp någon. Blink smiley.

Fotografering-vasafotograf-vasa