Kategori: Inspiration

Publicerat den

Alla män i natten är våldtäktsmän.

Det är svårt att hålla reda på veckodagarna nu. Jullovet fortsätter och jag har för första gången sen jag blev företagare, faktiskt lyckats hålla (så gott som) ledigt. Att vakna 10.30 utan att ha den där vanliga ångesten för att ha sovit för länge är ganska nice känsla.

Julen är förbi. Lika fort gick den detta år igen, och lika skönt är det när den är över. Ni ska slippa långa haranger så summerar den kort; lagom med mat, lagom med klappar, lagom snälla barn (och vuxna). På annandag jul smet jag iväg med ett par kompisar för lite ciderchill. När jag promenerade hem vid midnatt, eller rättare sagt småsprang, kom jag på mej själv att jag var rädd. Rädd för att gå ensam, för att någon skulle hoppa upp ur ett mörkt dike och skrämma skiten ur mej. Eller möjligtvis mörda mej. Men gatorna är tomma, och det är kanske just det som är så sjuttons scary! När jag sedan tre killar kommer emot mej på andra sidan gatan blir jag inte särskilt lättad över att inte vara allena, nej mitt lilla kaninhjärta slår som aldrig förr!

Jag klarar ju mej oskadd hela vägen hem men jag kan inte sluta tänka på varför jag plötsligt blivit rädd att gå ensam om natten. Jag som aldrig känt så trots att jag obehindrat rört mej i betydligt farligare städer än lilla Vasa. Kan det vara för att det nyligen skett två överfall just i mina hoods eller är det på grund av att jag helt enkelt inte längre litar på män efter alla horror-stories i #metoo och #dammenbrister? Dunno. Men obehagligt är det att anta att det finns kniv- och våldtäktsmän i varje mörk gränd.

Men imorgon blir det pre-nyårsfest hos goda vänner. Inga mörka gator, bara trygga famnar och en varm taxibil. Tänk att det blir 2018! Låt det bli ett jädrans bra år nu, pliiiiiiiiis!

En nyårsdukning kan till exempel vara simpel, vit och crispy som denna som jag fotostylat tillsammans med @jessicascakery(s) goda chokladcheescake med tranbär. Servis & accessoarer från Indiska, H&M Home och eget stuff

Publicerat den

Julinspo från en icke-julälskare

Man kanske kan ändras? Även den mest envisa gamla käringen i byn, your truly, kanske har förmågan till att skifta färg. Med åldern blir man inte bara mjukare och blödigare utan man kan också ändra åsikter man så starkt vidhållit. De stolta principerna man haft, utan att egentligen vetat varför, kan skrotas. Och det kommer att kännas bra i hjärtat. Tror jag. Jag är inte riktigt där ännu (who am I fooling?) Men jag är på gång, det tar tid att bli perfekt.

Julen är ett känsligt ämne för många. Om man skulle be folk att beskriva julen med hashtaggar, skulle det bli en jäkligt tjock bok. Förresten, där var ett bra tips för den som alltid haft ambitioner på att skriva en bok, men inte kan skriva..själv. Jag skulle läsa den. Vilket förlag pickar upp på detta?

I Snakks senaste terapisession, talar vi om julen. Där kommer det fram att jag inte precis är en julälskare. Men jag gillar att duka, göra fint och mysigt. Så en dag ringde jag upp Jessica som är världsbäst i köket. Resultatet blev en hög med smaskiga recept och en julig avskalad (less is more?) dukning i finaste miljön. Bildbombbevis nedan. Go’jul!

Dukningen består av servis & accessoarer från Indiska, H&M Home, Jysk, Claes Ohlson samt egna grejor. Tack Jessica för godsakerna, vilka endast en del syns på dessa bilder.
Publicerat den

Introvert vs extrovert

Och där kom Fredrik Virtanen krypandes till korset. Krypande på sina bara blodiga knän och bad så innerligt om förlåtelse för lidandet och skammen han har orsakat hos ett flertal kvinnor. I wish. Men nej, istället blev han i princip tvungen av Expressen att träda fram. Men så himla ledsen var han inte. Däremot en riktig fegis. Förminskade anklagelserna genom att kalla hans handlingar för tölpiga och skitstövliga(!) Vem säger så? Det är ju inte ens riktiga ord!

Nej fy. Måste lugna ner mej. Nu har vi äntligen ved och brasan sprakar av härligt torr björkved. Äkta höstmys. Fast det snöar nu. Winter is coming… Nej tack. För mej får det vara snöfria gator fram till sportlovet. Den veckan får det bli så mycket snö att man hinner tröttna på att dra pulkor, skrinna och skida. Därefter får allt smälta och våren kan göra en snabb entré. Oh yes. I min drömvärld!

Här om dagen träffade jag en som kallade sig för introvert. Jag har aldrig reflekterat desto mera över fenomenet introvert versus extrovert, men något gjorde mej intresserad. Hur kom det sig att människan jag träffade var introvert då hen till synes verkar som en ganska pratsam och glad typ? Om hen är introvert, kan jag också vara det? Högst orimligt men jag tog reda på.

Googlade fram en mycket intressant lista på skillnaden mellan dessa typer. Vid punkt två var det ingen tvekan om att jag är en…trumvirvel… extrovert. Klockrent!

Extroverta får energi genom andra människor. De laddar batterierna när de umgås med många personer, ser någonting nytt eller när mycket sker runt omkring dem. Det bli uttråkade och trötta av för mycket tid själva då ingenting händer.

En introvert person fungerar tvärtom. Vi introverta får energi när vi spenderar tid för oss själva och blir helt dränerade på energi när vi har människor omkring oss. Ju fler personer ju fortare försvinner vår energi.

Jag behöver ha människor runt mej. Jag går igång på sociala inputs. Dock trivs jag även av min egen ensamhet, men i måttliga doser. Absolut inte för mycket och för ofta. Men socialt umgänge är mitt knark. Det jag mår bra av och lever upp av.

Finns det andra extroverter där ute, eller introverter för den delen? Eller är du som Fredrik Virtanen, en pervert?

Over and out.

Bilderna har inget med texten att göra fast killen på bilden är en sötfjärt.

Publicerat den

Sensommarens ljuva

Det kastar från lågt till högt mitt liv. Man kan tyckas vara ytlig när man gillar  älskar fina saker och njuter av estetisk ordning. Tänk att blommor och inredning kan ge en sån frid i själen.

Mina tvära kast syns här i bloggen. Från knivdåd och funderingar kring vilsen identitet och rasism lättar jag idag upp stämningen men enbart ljuva bilder från en sista sensommarfotografering. Naturen är också den som balsam för själen.

Publicerat den

Hej världen! En förlossningsberättelse.

Att det ska vara svårt och lite pinsamt det här. Som när man ska erkänna något dumt man gjort, ett fel man gjort fast man hävdat gång på gång att man har rätt. Eller som i den återkommande mardrömmen där man stiger ut på scen, men till sin största skräck har man glömt manuset. Alla ord är borta. Huvudet är tomt medan kortisolpåslaget är kolossalt och man svettas som en rosa gris.

Detta är så klart ingen scen och inte heller har jag gjort något dumt. Däremot är jag en ”har-alltid-rätt-person” och gillar att provocera bara för att. Störande typ kan många tycka. Jag också. Just nu vet jag dock inte om jag har rätt, eller OM det är rätt att damma av bloggen igen. Men det är kanske inte fråga om en ”rätt eller fel-situation”, utan mera om en känsla. En enträgen uppmaning från mitt inre som säger: Hey girl, let’s do this again. Du är en bloggare, du älskar att skriva och dessutom har du inte hållit i en kamera på ett år och fotografering gjorde dej så lycklig”.

Efter att jag har hört den störiga inre rösten i ett bra tag nu så svarade jag till slut: Ok you freak,  just leave me alone. I will pick up the blog, alright! Sod off now will ya! (Varför vi talar engelska, mitt inre och jag, har jag ingen aning om).

Och jag har saknat skrivandet! Min passion för fotografering slocknade i och med att Romeo blev sjuk. Vi är ännu en skör familj men livet fortsätter och aldrig någonsin har det fina i livet försvunnit. Tvärtom. Det senaste året har jag sett det vackra med förstorande glasögon. Jag har känt det härliga med extrasensitiva känselspröten. Solnedgångarna har varit vackrare än någonsin, blommorna har aldrig doftat godare och barnens kramar har aldrig betytt mera.

Så nu hoppar jag. Om fallskärmen vecklas ut eller ej får vi se. Det jag vet är att..

..detta är mitt space, min frizon. Här tänker jag släppa loss. Skriva och begrunda. Fotografera. När jag vill.

Och som alltid ärligt och personligt, men inte för privat.

Mobilbilder av det fina i stunden i en fruktansvärt svår tid (sommar/hösten 2016)

Publicerat den

Brainstorm

Företagar- och networksträff är ett ypperligt svepskäl för att cykla iväg till terrassen. En dag som denna dessutom! Som en varm sommarkväll i juli. För övrigt tycker jag alla företagare som jobbar ensamma ska höra till en grupp med likasinnade. Alltid skönt och lärorikt att prata business, bolla, brainstorma och gnälla lite på systemet. På momsen. På byråkratin. På Finland. Ibland spårar diskussionerna ur. Plöstligt utreder vi inavel på de Österbottniska släkterna och hur man får en biff riktigt mör.

För övrigt var det skönt att ta en paus i vardagsstressen. Inför en resa är det alltid liiiite extra att göra. Att packa, fixa, organisera, tvätta är heldagsjobb i en veckas tid. Nu är till och med boendet bokat. Det blev klart idag. Borde ha fått sista minuten rabatt! Med min beslutsångest kunde jag ha sparat in en jäkla massa kosing på dylik rabatt. Men jag tror detta blir bra nu. Italien är inte precis känd för den bästa standarden på boenden.

Nya avsnitt av Bloodline finns nu på Netflix. Ska avrunda dagen med ett avsnitt. Den som inte har sett serien, check it out! Inte bäst, men ganska bra ändå.

SAMSUNG CSC

Aperol, networking och till slut tog gården emot mej med doft av körsbärs- och äppelblom och syrenknoppar.

Publicerat den

Shoes & champagne

Så knallar man ut med frossa och tja, en släng av pms milt sagt. Men en har ju lovat,  anmält sig och kan ju inte avboka på grund av en grymt hederlig personlighet samt ett samvete som alltid gnager fast det kanske inte borde. Men sån är jag, håh håh. Take it or leave it till mej själv!

Nån kanske har missat att det faktiskt finns en specialskobutik i Vasa. Trumvirvel. Hör ofta hur folk klagar på skoutbudet i denna stad men egentligen finns det ganska många skoaffärer. Räknar snabbt och kommer till åtminstone fyra, plus alla klädaffärer som säljer skor, sportbutiker. Till och med en kvalitetsshoeshop för herrar (!) och denna nu då, Avocas, som jag besökte idag på ett event. Inte dåligt för en liten stad på sextiotusen päsch!

Avocas är som en liten karamell och det är svårt att inte beundra färgerna, imagen och förstås de vackra skorna. Det här är butiken dit man ska komma när man söker nåt av kvalitet och stil. Avocas är rätt smalt nischad och säljer mest skor av Minna Parikka, kläder av Noolan och accessoarer som väskor och smycken.

Marja Rak, grundaren till märket Noolan var på plats och berättade om hennes väg till framgång. Sedan provade vi lite skor, minglade och allt det där som man gör på ett event. Sedan cyklade jag hem och återgick jag till Pms-möud väl hemma under filten.

Har ni missat fredagskrönikan igen, så finns den HÄR. Go’kväll!

Publicerat den

Jamaicanen med de vita tänderna.

Du är din egen lyckas smed, säger ett gammalt uttryck. Och gamla uttryck är oftast sanna. Man kan inte sätta lyckan i någon annans händer. Nej för det kan man ju inte. Men det är lätt att skylla på den och det, han och hon för sina egna misslyckanden. Ibland är det omständigheterna som står i vägen och ibland är man helt enkelt blind eller förlamad för att handla rationellt. Ibland kanske man helt enkelt inte vet hur man ska göra sig själv lycklig. Och ibland har man en mental tränare som hjälper en på traven.

Som jag har. Så himla bra! Nu är det inte tränaren i sig som gör mej lycklig men hennes verktyg kan jag använda för att komma dit jag vill med mitt liv. Jag förväntar mej inte att någon annan ska göra mej till en happy chick. Det är bara jag själv som kan det. Jag kommer inte någonsin kunna fly från mej själv. Inte ens i solen på Hawai. Med alla pengar i världen. Med det bästa jobbet och det finaste huset. Och om jag mot all förmodan skulle vinna på lotto, så vill jag vara en lycklig människa som vinner på lotto.

Inte för att jag är olycklig. Långt ifrån. Men vissa bitar i livet vill jag ha mer eller mindre av. Söker balans, harmoni samtidigt som jag vill ha det mesta utav glädjen, överaskningar och självförverkligandet.

Ett superverktyg jag har lärt mej använda är självhypnos, och det är så coolt! I min självhypnos kommer jag alltid till samma plats. Mitt eget rum som jag själv har skapat. Där blir jag mött av en Jamaican med de vitaste tänderna på den vitaste stranden. Han ger mej olika mantran som jag sedan upprepar och får kraft från.

Flum? Ja, det låter det säkert som. Men om jag igår rekommenderade en potatisbakelse så rekommenderar jag idag en mental tränare for everybody! Dagens slogan lyder, ”bli det lyckligaste du kan bli! Idag. Helst igår”

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Publicerat den

Efterlyser lite personlighet!

Vad skulle pigga upp en så här en vanlig onsdag kväll som denna? Det är ju inte som att det är lillelördag i den bemärkelsen som förr i tiden. Vad är nu en Olliskväll mot en skön soffa framför sprakande brasa? Känns bara som om att det får vara slutgosat nu. Vintern har gett oss rätten att softa med yllesockor, choklad och värmeljus. Jo men det är ju klart, visst ÄR det mysigt fortfarande men the show can’t go on.

Jag vill se vårjackor, fräknar och så vill jag se individualism. Lite power! Lite personlighet. I mitt Instaflöde är det blomblad på mörka underlag och smoothiebowls i granna färger (jepp, jag är också skyldig). Ser jag en Kinfolktidning till så blir jag spyfärdig. Vad är det för sekt anyhow? Och vågar man kritisera anhängarna?

Lite ”bry dej inte vad andra tänker”, ”kör din egen grej” och ”sänk dina krav” tycker jag vårens tema ska vara. Och för denna helt vanliga onsdagskväll bjuder jag på något mer sällsynt (på min blogg i alla fall), lite male modelling. Kanske det piggar upp någon. Blink smiley.

Fotografering-vasafotograf-vasa

%d bloggare gillar detta: