Nu gapar jag om det igen.

S p o n s r a d e  i n l ä g g alltså….Sorry folks, men jag måste bara. Igen. För jag har bloggat om detta några gånger tidigare. Så har även många andra bloggare gjort. Faktum är att det oftast är storbloggare som tar upp ämnet. Kanske för att de har mera erfarenhet än ”mindre” bloggare och ligger dem närmare hjärtat. Så därför anser jag, med den inte så stora bloggen Me, Myselfies & I, att mina inlägg är viktiga. Underbara Clara skrev idag ett väldigt bra inlägg om ämnet, men jag tänker mej att det kanske är lättare att ta till sig när en vanlig dödlig bloggare, som jag, beskriver fenomenet.

För så här ligger det till. Ni med små (och större) bloggar, ni måste börja fatta nu! Jag byggde upp en väldigt hög puls tidigare idag när jag snackade med en bloggvän om huruvida bloggare ska få betalt i produkter eller i pengar. Vi delade samma åsikt, men jag blev bara så frustrerad på politiken kring detta. Så om jag låter otrevlig nu, är det för att mitt blod fortfarande pumpar hårdare än vanligt.

Jag tänker mej att de flesta bloggare någongång fått en förfrågan om att samarbeta med ett företag. Antingen av företaget direkt eller via en något Online marketing-bolag. Jag tänker vidare att förmodligen en minimal bråkdel av dessa otaligt många bloggare har fått ett schysst erbjudande. Med schysst erbjudande menar jag att företaget i fråga har följt din blogg och vet din stil (och gillar den). Att erbjudandet är personligt, och inget jäkla mail som skickats ut till en bunt med bloggare. Och att företaget kan erbjuda ett arvode (ev. plus produkter) för din tid och för annonsplatsen på din blogg.

Vi tar ett exempel. Jag blev erbjuden ett samarbete här för ett par veckor sedan. Jag skulle skriva om produkten och sätta med några länkar. Jag skulle jag få välja ut en intressant produkt från webshoppen, som jag sedan skulle, hör och häpna, få behålla. Företaget sålde maskeradkläder. Just sayin..

Att få ett dylikt erbjudande är som en skymf! Nu kanske någon tycker jag överdriver, och säger att gratis är alltid gratis. Men det är ju det som det inte är. Först och främst sätter jag tid på bloggen, på att skriva och fota. Tid är lika med pengar. Det är uppenbart att personen i fråga inte läst min blogg. Visst, jag har barn, men min blogg är ganska långt ifrån maskerad-genren. Jag skulle aldrig någonsin göra ett sponsrat inlägg för en maskeradbutik. Inte för tusen kycklingdräkter eller tusen euros. Det skulle inte kännas naturligt och ni läsare skulle eventuellt få maten i fel hals och tro ni hamnat fel.

Jag förstår tjusningen. Att bloggare kan bli lockade av gratis produkter. Jag förstår företag som ser dessa bloggare som en ypperlig och praktiskt taget gratis marknadsföringskanal. Men vad är rätt och vad är fel. Jag tycker både bloggare och företag bär ansvaret för ett rättvist och korrekt samarbete. En bloggare som vill göra samarbeten bör kunna fakturera, dvs ha ett firmanamn och företaget som önskar produktplacera bör betala för sig.

Att ha eget företag kräver mycket marknadsföring. Den biten ska finnas med i budgeten. Att ett företag betalar för annonser i dagstidningar är självklart. Vad skulle Huvudstadsbladet säga om någon erbjöd att betala i maskeraddräkter? En sexig Halloween-outfit till chefredaktören kanske?

Jag bestämde för något år sedan att jag inte längre gör samarbeten utan betalning i riktiga pengar. Jag var tvungen att göra det. Att dra gränsen. För att hjälpa mej och andra bloggare i längden. Det kommer att ta en tid före tiderna ändras. Det krävs att flera sätter näven i bordet. Vill företaget inte betala för sig , så bidde det inget samarbete. Och där med basta.

SAMSUNG CSC

Och så ett litet leende på det.

Inspirationskalender

Min härliga samarbetspartner, Indiska, har fortsättningsvis massvis med fina produkter och nu inför jul blir man mer inspirerad än någonsin. Om det inte är stämningsfulla ljusslingor, så är det dekorativa kläder eller vackert porslin. Där finns faktiskt någonting för alla och jag skulle kunna handla de flesta julklappar där.

Från och med idag kommer det att finnas ännu en till julkalender här på bloggen. Det blir en inspirationskalender. 24 bilder på eventuella julklappstips. Bilder på saker och kläder som jag personligen gillar. Enjoy! Och ni minns väl Indiskas tyngdpunkt på miljö- och hållbarhetsfrågor! Så här skrev jag förra gången.

1

Handsmidda ljusstakar. Superduper fina! Nu dukar vi fram och väntar på gästerna.

 

 

-I samarbete med Indiska-

 

Pink politik

Så här är det, för att citera Anders Bagge. Jag anser att alla får göra som de vill med sina egna liv. Man väljer helt enkelt vad som är bäst för sig, och om man har barn, vad som är bäst för sina barn.

Kunde inte bry mej mindre i att Lisa motionerar femton gånger i veckan, bara hon själv TROR att det är bra. Inte heller bryr jag mej ifall Bertil äter fiskpinnar varje dag till frukost, bara det inte gör någon illa. Om Minna väljer att vaccinera alla sina sju ungar, så stör det inte mej.

Men det som verkligen stör mej är folk som gör saker utan att ta reda på. Utan att läsa på och inte förstå att vara kritiska. Folk som följer efter som en fårflock och struntar i att ställa frågor. Om vi nu talar medicin och läkemedelsföretag. Vilken makt ger vi inte dem, om vi bara tackar och tar emot? Oj, se nu fick vi gratis D-vitamin från barnrådgivningen. Tack, säger det företaget, ”we’ve got you now, muhahhhaaaaa”.

Rosa bandet, all over just nu. Hur många företag har inte nappat på idén att tillverka en produkt med rosa bandet-logon? Parfymer, smycken, trasor, godis, hinkar, rattmuffar, kläder. Listan är milslång. Clever där! Visst, antagligen går några cent till Cancerfonden. Men vad orsakar dessa rosa bandet-produkter egentligen? Vem säkerhetsgranskar dessa? Många av de rosa produkterna innehåller kemikalier (=hormonstörande/cancer) och socker (=cancergödare). Dessutom är det stor chans till att tillverkarna orsakar miljögifter (=hormonstörande/cancer) Tänk!

Missförstå mej inte med flit nu, jag säger absolut INTE att bröstcancerforskningen INTE ska få alla pengar i världen. Lika mycket pengar önskar jag också att all annan cancerforskning skulle få. Min enda önskan är att DU är kritisk. Kommersialismen! På gott och ont.

OCH om man skulle vilja sköta marknadsföringen riktigt, riktigt fiffigt (=dubbelmoraliska jag), så låt männen betala för bröstcancerforskningen! Jag önskar så hårt att männen skulle gå igång på rosa parkeringsbrickor, rosa Tena Lady och Always bindor, på rosa städmoppar och diskborstar. Men kom igen, vi vet bättre än så. Det ska vara rosa på annorlunda produkter som män faktiskt KÖPER. Och kanske inte heller  ”manliga” produkter i rosa nyanser.

Alla, man som kvinna, känner vi någon som drabbas av bröstcancer. Det ska inte vara en kvinnas sak, det ska vara alla medmänniskors sak. Om man dock är osäker, kan man donera pengar direkt till cancerforskningen. Men då blir det ingen rosa fönsterskrapare att ta med sig hem. You choose.

Ok, det där var månadens politiska inlägg. Tack och hej.

SAMSUNG CSC