I huvudet på Nadia del 1

Vem är jag då egentligen? Kanske skyldig en presentation av mej själv?

För att inte dra till med några klyschor som att jag är en glad person som tycker om att ha många bollar i luften, så tar jag det allt från början. En längre och djupare version. Here it goes:

Jag föddes i Helsingfors det år som Microsoft registrerades som varumärke, Vietnamkriget upphörde och VHS-kassetten uppfanns. Det var jag, min far och mor på 20m2 i Södra Haga. Det var en ypperlig tid att växa upp i. Mamma och pappa studerade/jobbade så jag fick tillbringa mycket tid hos mormor. Under mina första år skapade jag en nära kontakt just med min mommo. Den kontakten har format mej och minnena har jag haft med med mej genom livet.

När jag var nästan fyra år fick jag en lillebror, en rival och någon att bossa med. Perfekt för en besserwisser som jag. Han var vildingen och jag den förståndiga storasystern. I samma veva for vi medett flyttlass till Sundsvall i Sverige. Mommo vinkade av oss med rödgråtna ögon på Viking terminalen.

Oj vad allt var bra i Sverige! Där pantade vi flaskor, köpte bröstsocker och åt pizza. Ja, för hämtpizza hade ni minsann inte i Finland då. Jag dansade jazzbalett och hade två kaniner som hette Grå-Pelle och Sötnos men Sötnos åt upp deras ungar (det var alltå inte två pojkar som lovats i djurbutiken) och jag fick obehag och skaffade mej en parkkråka istället att kraxa med. I Sverige lämnade jag fem år senare en bästis, Jessica, som vinkade av oss med stora rullande salta barntårar. Med Jessica var allt bara bäst. Vi samlade på fina kulor, jagade maskrostussar i vinden och fnissade ihjäl oss på bensinmacken där vi bläddrade i porrtidningar. Nu skulle vi skiljas åt för alltid. Och för första gången i mitt 10-åriga liv var jag riktigt arg på min mamma. Flyförbannad rentav! Nästan lika arg som när jag fick en lillebror till. En lille-BROR, igen?! Skulle ju vara en SYYYYSTEEEER!

Till Vasa for färjan. Vad skulle vi göra i Vasa? Vi kunde väl för sjuttsingen ändå ha flyttat tillbaka till Hufvudstaden. Nåväl, jag började trots allt trivas bra rätt fort. Bara rikssvenskan försvann så kände jag mej mer hemma. Jag blev en bokmal, satt inne på mitt rum och plöjde igenom bok efter bok. Jag var anmäld till skolans alla klubbar, körer, danskurser, keramikkurser, stafettkarnevaler. Ja, rubbet. Testade allt tills jag fick stressmage.

Fröken duktig blev allt annat än fröken DUKTIG när hon började högstadiet. Ingen superrebell typ punkare, knarklangare eller fängelsekund, men jag bröt loss. Loss från mina föräldrar som, thank you very much, skilde sig när jag var 13. Loss från systemet och dess normer. Jag gick min väg, min egen eller ingen. Från att ha varit blyg, alltså jätteblyg med axlar till öronen, knutna händer och flackande blick, blev jag nu extrovert utan dess like. Älskade att pajasa, göra bort mej och brydde mej noll i vad folk tänkte och tyckte.

Gymnasiet fortsatte lite i samma stil. Jag sökte bekräftelse samtidigt som jag låtsades vara tuff. Jag hittades oftare på Amarillo än i skolbyggnaden. Som 16-åring flyttade jag hemifrån. Vilken lättnad. Ingen som kunde bestämma över mej längre. När gymnasiet äntligen tog slut och jag hade ropat mej hes av alla ”abi abi abi hej hej hej-rop”, ville jag bort från Vasa. Fort skulle det gå, helvete-hej härifrån. Destinationen blev Genéve, Schweiz. Ockupationen blev au-pair. Men vem fasiken hade vågat anställa mej?

Forts. följer…cupcakesimundigande på agendan.

 

SAMSUNG CSC

 

Leila bakar eller nåt

Jag vet inte vad jag fick för ryck! Hörde plötsligt en ljuv moderlig stämma säga till barnen: ”Ska vi baka cupcakes?” Fick jag ångra det? No comments.

 

SAMSUNG CSC

 

SAMSUNG CSC

 

SAMSUNG CSC

 

SAMSUNG CSC

 

SAMSUNG CSC

 

 

SAMSUNG CSC

 

 

Blomsterproblem

Jag hör väl till den kategorin av människor som inte kan sköta blommor. Inte ens den tåligaste växten mår bra hos mej. Därför har jag endast orkidéer som ialla fall blommar ett par gånger i året och snittblommor köper jag regelbundet för trivsamhetens skull.

Nu vill jag alltså inte ha stora Yucca palmer, Bonsai träd, fikusar eller svärmors tungor utan bara en snygg och LÄTTSKÖTT växt/blomma/kvist som passar på matbordet. Just nu står där en mumifierad barrbuske. Men denna måste bytas ut, men mot vad?

 

 

SAMSUNG CSC

Barrträdet måste ut

SAMSUNG CSC

Barnen odlar något, kan det vara paprika?

 

Pruttkuddar och sånt

Flaggdag idag. Naturligtvis det är ju Rios 11-årsdag! Vad ger man en elvaåring i present? Synade igår kväll genom alla tänkbara affärer i byn med föga resultat. Eller jag köpte några smågrejor som han redan fått när vi uppvaktade i morse. Prinsessbakelsen var viktigast.

Om man inte vill köpa en Ipad, Iphone eller  Macbook Air (har hört att det är dagens melodi) så finns det på riktigt ingen rolig leksaksaffär att handla i. Att småningom dela hus med en tonåring känns skrämmande. JAG var ju just en fjortis! Hur ska JAG som ännu är fjortislik kunna vara mamma till en likasinnad?

Hur ska jag kunna skydda honom, plocka upp bitarna efter hjärtesorger, låta honom köra iväg på en Suzuki Pv,  hämta honom från polisstationen(!), förhöra honom i högstadiematte, hålla fingarna borta från gula tonårsfinnar? Nej, han får inte växa mer. Han är min baby på 11 år som uppskattade pruttkudden han fick i morse. Yes.

 

SAMSUNG CSC

Hej Bullen! Jag är en kille på 11 bast som ett problem..

 

 

SAMSUNG CSC

 

Dagen till ära ville jag föreställa Lilla My

SAMSUNG CSC

Med Lilla My-klänning i barnslig velour

SAMSUNG CSC

Märkte till min glädje att en RIKTIG blomma blommat ut bland mina plastorkidéer

SAMSUNG CSC

Romeo måste pilla förstås. Han hade just före ritat extra blodkärl på sin kind.

SAMSUNG CSC

Sedan blev Lilla My allvarlig och tänkte att nu är det hög tid att växa upp.

Nu kör vi

Det känns väldigt konstigt det här. Att skriva i detta tomma fält. Att se det fyllas med svarta bokstäver  utan betydelse. Att plita ner några lösryckta tankar. Att rentav skriva ut i tomma intet. Hör redan ekon skalla. Har förresten aldrig hört maken till ekot på åsksmällar som när jag bodde i Genève. Dundrade så otroligt att även den tuffaste biker-duden låg under sängen med puré i brallorna.

Konstigt är det också att ligga sömnlös om nätterna och blogga i huvudet. Just därför känns det som en bra idé att skriva av sig på dagen och låta skönhetssömnen ta hand om kropp och knopp på natten. Vill undvika panda-looken som redan är mej hack i häl.

BLOGGA?! Öööh, är det inte bara såååå 2010? Kanske det. Högst antagligen. Men vad gör man? Struntar i det? Kanske det. Ja, högst antagligen. Tydligen, för nu……..

…..KÖR vi!

SAMSUNG CSC