Oumbärliga förhandlingstips

Hej hopp, jag har återvänt från de döda. Nästan i alla fall. Att hamna på en dunderförkylning (aka man flu) som avslutas med de mest konstiga symtom, är inget jag vill ge åt någon annan. Efter en vecka i mer eller mindre soffläge är jag nu redo att anta utmaningen jul. Tursamt nog är jag ingen julfascist och mitt blodtryck fortsätter ligga på den lägre sidan, trots att jag inhandlat exakt noll julklappar.

I fjol var det härligt att handla på självaste julafton. Inte en kotte så långt ögat nådde och min bil var den enda i torgparkeringen. Detta år reser vi 400 km söderut så det finns ingen tid för julaftonsshopping.

På tal om shopping så tänkte jag fortsätta på min Marockoresa. Och just fokusera på shoppingen där. Vad man ska handla och HUR. Det är inte precis som hemma i fosterlandet precis. Som jag skrutit med förr, så är jag en jäkel på att pruta. Det ska man göra i Marocko. Eller rättare sagt förhandla. Jag ska berätta varför.

Vi bor i det trygga landet där lagen är bibeln. Vi är som en liten fårskock som rättar oss efter vad någon har bestämt och vi gör sällan något som skulle vara emot reglerna. Regelverken gör Finland till Finland. Ett tryggt och ordningsamt samhälle. Står det 79 euro på prislappen så accepterar vi det och betalar för oss och går. Priset ifrågasätter vi aldrig i butiken. Men väl hemma kan vi pärta oss om rövarpriserna. Kanske vi muttrar några fula svordomar till familjen, men that’s about it.

I Marocko (och så klart i många andra länder) finns det lagar. De är kanske lika strikta som hemma, men folket där tolkar dem på eget sätt. Den fårskocken har fått fnatt. Bland annat är trafiken sanslöst galen! Men mitt i allt kaos råder ett mycket smidigare körsätt och trafikaggressioner är sällsynta. Skulle jag i Vasa parkera på ett olämpligt sätt, det vill säga olagligt sätt, skulle förarna bakom mej få spel. Hur kan hon stå i vägen? Det skulle höttas med knytnävar och de tre populäraste finska orden skulle ljuda. I Marocko kunde man köra i princip hur som helst och ingen höjde på ögonbrynet. Snällt anpassade man sig efter andra. Det gillade jag!

Men i affärerna då. Går du till en matbutik kan du bra betala det angivna priset. Men i de övriga, så ska du helt enkelt förhandla dej till ett bättre pris. Grundregeln är den att både köpare och säljare ska känna sig nöjda efteråt. Win win liksom. Vad är bättre än det. Min regel var att endast handla där jag kände mej bekväm. Där jag fick en connection med säljaren. För ska du handla, ska du ha tid och jag ville att den tiden skulle bli en rolig upplevelse. Bara en gång vände jag på klacken på grund av en otrevlig säljare. De andra hundraelva gångerna hade jag jätteskoj.

Vi tar ett case:

1 Du är intresserad av en väska i en butik men du vill så klart veta vad den kostar. Du frågar och försäljaren frågar då DEJ vad du vill betala för den. Och hur skulle du kunna veta vad just den väskan är värd. Högst antagligen mycket mindre än vad du tror. Så fall absolut inte i den fällan. Låt alltid försäljaren säga priset först. Det är du som ska rulla på ögonen och visa att priset är waaaay high, inte hen.

2 När du fått ett pris, ge ett motbud så lågt du bara vågar. Is i magen och kör på med 70-80% lägre. Läs in försäljarens reaktion. Har du riktigt, riktigt otur rycker hen på axlarna och ger inga fler motbud. Men oftast inte. Låt skräpsnacket om att hen sytt väskan själv och materialet är unikt och bladibladiblaa, gå ut genom andra örat. Det kallas manipulation.

3 När motbudet kommer, håll dej till ditt bud så länge du kan. Gå inte upp bara om du känner att du behöver. Kasta in en tio procent till. Och vänta.

4 Håller hen fast vid sitt bud, börja röra dej ut från butiken. Skaka på huvudet och använd tydligt kroppsspråk att du inte längre är intresserad.

5 Hen blir rädd och kommer ner lite på priset men gå bara. GÅ!

6 Om du gjort allt rätt, hinner du max tre meter bort före försäljaren ropar dej tillbaka. Ifall hen ännu inte kommit ner till ditt pris, gå iväg direkt. Hen kommer att ge sig.

7 Du betalar, kastar några skämt och tar kanske en selfie med försäljaren. Alla är glada och nöjda! Kom ihåg att det aldrig någonsin blir ett köp ifall inte säljaren går på vinst!

Observera ännu!

Vill du inte köpa, titta inte länge på en speciell grej. Och rör för guds skull inget! Då kan det mycket väl hända att du kommer hem med den fulaste toaborsthållaren.

Var klar med VAD du söker! Ge inte för stort utrymme för säljaren att ta fram alla kulörer och modeller. Då kan du plötsligt hitta dej i säljarens kusinkusins butik där det absolut inte finns det du letar efter.

Att vara hård betyder inte att vara otrevlig. Visst, håll huvudet kallt när du prutar och håll dej så länge du kan till ditt bud. Men med charm och glimt i blicken kommer du långt.

Att pruta betyder inte att du är snål.

Shoppa på morgonen. Det första köpet anses ge tur åt försäljaren. Med andra ord kan du göra bättre klipp på morgonen än på kvällen.

Vissa produkter går att pruta på mer än andra. Ta reda på vilka före du shoppar loss. På högt kan jag berätta att smycken, hantverk, läder och möbler kan man pruta rejält på men mattor är extremt svårt att få mer än max halva priset på.

Jag lovade bildbevis på den shoppingen jag gjorde i Maroc, men jag måste bara hinna fotografera grejorna först. Däremot kan jag berätta att jag köpte två mattor. En kelim från Atlasbergen och en Beni Ouraine. Den senare förhandlade jag om priset i två dagar. Skam den som ger sig! Och vilken skön gubbe han var, matthandlaren. Har lovat honom att maila bild av barnen på mattan, men det har jag inte heller fått till stånd. Projektet ”mattuppköpet” är ett av de starkaste minnen jag har från min resa. Och vad jag har lärt mej om mattor och framför allt om Beni Ouraine. Kunde nästan bli matthandlare i nästa liv. Känner mej färdigt skolad.

Alltså om nån orkat läsa ända hit, GRATTIS! Och tack. Det märks att jag inte talat med någon på en vecka. Behöver komma utanför dessa fyra väggarna före jag blir knäpp. Hoppas någon får användning av mina prutningstips.

Ps. en vän lyckades nyligen pruta rejält inredningsbutiken Säde. Gissa om jag är stolt över henne!

Kryddor att köpas eller bara att betrakta. Men inte för mycket ifall du inte vill köpa.

Textilie-heaven!

Mattor, mattor. Tänk Carpe(t) diem!

Bästa matthandlaren och den sötaste lilla gubben som skuffade vårt inköp till bilen. Vi betalade typ en veckas lön åt honom för tjänsten. Bara för att han var så himla söt. Man kommer långt på charmen.