Murphy, I love you not!

Hur typiskt är det inte att Murphy knackar på när man redan är knockad av stress! När jobbet hopar sig och man skulle behöva kämpa extrahårt på slutrakan för att ens kunna se hägringen av ett litet jullov. Men då kommer Murphy. Som ett brev på posten.

Romeo har haft eländig hosta tre tillfällen på fem veckor. Och främst nattetid. Natt efter natt kravlar vi oss ner till vardagrummet där han och jag sover på sofforna. Jag ihopkurad med nackspärr som resultat. Han i sittande ställning lutandes mot fem kuddar. I beredskap står handdukar, hushållspapper, nässpray, vicks, hostspray och en liter vatten. Har man tur slipper man fånga upp slemkräk med handdukarna.

Borde jobba, orka jobba. Mantrat mellan de få timmar av sömn. Och sen kom bomben i natt. Bokstavligen. Tänk dej en liter mjölk som släpps ner från åttonde våningen. Och det i slow motion. Då vet man hur långt det strittar och hur mycket det är att städa. När jag hunnit sova en timme släppte Dino den största spyan ner från högsängen. Har aldrig sett såna mängder kräk förut. Och det var överallt! På golv, mattor, väggar, på leksakslådor och kläder. Det tog mej en bra halvtimme att få det någo sålunda rent. Varför hade vi ätit lax just den dagen? Fick själv hulka över byttan av obehag. Den lukten alltså. Som en knytnäve i nunan.

Allt i tysthet. Rädd att väcka upp den hostande typen. Skulle bara fattas! Efter frenetisk handtvätt och duschar i handdesi ville (måste) jag få vila ut. Men då bestämde sig Murphy att jag nog minsann skulle få min beskärda del av någo elaka bacilusker. Och jag blev tilldelad rakblad i halsen. Någon sömn, det fick jag inte.

Här mår jag som en kung nu. NOT. En ynka timmes skönhetssömn. Det finns nog inget koffein i världen som hjälper mot denna fatigue.

Meanwhile in Helsinki: Gubben incheckad på Hilton.

Mvh,

Bitter-Fia

Inte lika ljuv idag.