Hår. Så hår kan ha så stor betydelse i människors liv. Och mitt. Talar nu inte om kroppsbehåring så där i allmänhet utan det man har (eller inte har) på huvudknoppen. Varje morgon borstar jag igenom några tovor och sätter upp det i en svans. För att det är enklast så. Jag är helt enkelt inte den som varken orkar eller gillar att pynja med frisyren.
Jag har alla tänkbara hårverktyg som finns och en drös av stylingprodukter, kammar och tillhyggen. Jag vill så mycket men orkar så lite. Om jag skulle orka lite mera skulle jag kanske vara nöjd med frillan. Tveksamt. För det som stör mej så fruktansvärt är avsaknaden av lockar. Mina självlockar som jag haft sedan liten. När jag hade lockigt hår då var jag minsann nöjd. Varje morgon steg jag upp, tittade mej i spegeln och såg självlockar. Varje morgon tog jag sedan fram plattjärnet och förstörde lock för lock. Rakt skulle det ju vara! Ingen ser ju bra ut i lockigt hår, inte vanliga dödliga och absolut inte filmstjärnor.
En ska akta sig för vad en önskar sig. För varje barn jag satt till världen har mitt hår blivit rakare och rakare och rakare. Nu finns det inte en antydan kvar till något slags självfall. Jag klippte nyss bort tio centimeter i hopp om att det skulle krulla sig, men nej. Och det här glansen! Jag överdoserar torrschampoo för att slippa glansigt och lent hår. Andra må sträva efter det men jag vill ha volym och textur. Och mina självlockar tillbaka.
För de intresserade ser min hårhistoria genom tiderna ut så här, i grova drag:
Föddes med lite svarta fjun, ingen fyllig peruk här inte.
I ettårsåldern började håret växa sig så långt att man kunde ana att det böjde sig i topparna.
I fyraårsåldern var frisyren så krullig att Diana Ross fick slänga sig i väggen.
Som tioåring klippte jag mina långa lockar till en förskräcklig page. Big mistake!
I högstadiet tävlade jag med de andra vem som hade den högsta pannluggen. Tupera, tupera, och åter tupera!
I gymnasiet blev naturligt bäst och håret fick vila och lockarna frodas. Kanske ibland puffas till med den där trattfönen.
I något svagt ögonblick klippte jag pannlugg. Ännu en gång. Big mistake! Att ha självlockigt hår och pannlugg är en dålig kombo.
Trettiårskris med hårförlängningar, den ena färgen efter den andra och daglig använding av plattång.
IDAG- långt, RAKT, glansigt, platt, tunt, tråkigt. Halvhjärtade försök att använda locktång. Funderar på permanent men tänker skräckscenario 80-tals pudel.
Vad är ditt drömhår?
Älska Inredning 
Vissa dagar skulle jag vilja pröva raka av allt (Marie Fredriksson-frisyr) andra dagar längtar jag grymt efter page-frisyren jag hade när jag tog studenten. Fast de allra flesta dagar är så jag så himla nöjd med hur bra jag trivs och hur snygg jag är i min korta halvvilda frisyr. Det är bara hår, det växer, brukar jag kontra med när nån funderar på att kapa eller inte kapa håret. Själv har jag aldrig tillräckligt med tålamod att låta det växa ut till någon form av längre frisyr.
GillaGilla
Kanske du rakar av allt nu till sommaren? Jag skulle ALDRIG våga men jag tycker det är coolt på de som passar i det. Det är såå trist att spara ut hår om man har kortare! Orka liksom.
GillaGilla
Njää, jag körde på safekortet och rakade bara till 9mm på sidorna och ordentligt med lugg istället. 🙂
GillaGillad av 1 person
Hihi, säkert bra det också! Ibland måste man nöja sig med safe 🙂
GillaGilla
Jag skulle ge massor för tunnare och mindre självlockigt hår. Gärna också mer glans och mindre volym. Gillar ju egentligen mitt hår, men under den sista graviditeten bestämde sig mitt självlockiga hår att börja locka sig som en tok. Speciellt bak i nacken. Detta gör ju att min favoritfrisyr pagen inte är så lätt att handskas med och att ha det långt är jobbigt då det är så tjockt. Lyxproblem enligt många men jag är så trött på mitt hår så oftast sätter jag det bara i en stram svans och hur tråkigt är inte det.
GillaGilla
Jag känner också många som det krullar sig för bak i nacken. Just efter graviditeter. Konstigt! Tror jag skulle ta det också istället för mitt platta raka.
Svans är ju så lätt..lite trist men kan ju va riktigt snyggt också:)
GillaGilla
Men jag tycker ditt hår är ursnyggt! Jag har alltid velat passa i mörkt hår, men det går nog bara inte… Jag har så gott som alltid haft ljust och långt hår. Mitt drömhår skulle vara blont utan färgning och kanske ännu längre! Sen skulle jag vilja att det var antingen rakt eller lockigt, nu är det nåt konstigt mellanting om jag inte stylar det…
GillaGilla
Tack Karolina! Blont hår är ju hur fint som helst! Jag gillar bäst sånt där vetefärgat:)
Mellanting är ju alltid bättre än rakt..tycker jag iaf. Du fattar hur mycket jag saknar lockar, eller vågigt skulle också duga.
GillaGilla
Jag har haft allt från kort, page, lockar å långt till olika färger. Naturligt är mitt hår rakt och platt som en planka. Så jag söker fortfarande efter drömhåret.. Vissa dagar har man ju det men rätt ofta finns det alltid nåt man sku vila ändra på. Men du Nadia, du har ju så fint hårsvall!
GillaGilla
Allt är relativt 🙂 Tack ändå för komplimangen! Hoppas du får ditt drömhår, eller får fler av de där good hair days!
GillaGilla
Hår är ert intressant fenomen!! Jag hade rakt, tjock hår ända fram till 8-årsåldern ungefär. Då klippte jag kort hår och fick samtidigt megalockigt (då var det inte ens fina lockar utan såna där som lätt bara ser risigt och ovårdat ut. Lockigt, lockigt, lockigt genom hela högstadiet, men i gymnasiet kom plattången till världen, och jag förstörde 2.
När jag flyttade till Vasa 2006 blev mitt hår långsamt platt igen, och nu har jag platt, tjockt och tråkigt hår
GillaGilla
Välkommen till ”Vasa-håret”! Kanske vi borde flytta bort? 🙂
GillaGilla
Intressant hur det ändrar form. Jag hittade hem åtta år sedan och sku inte kunna tänka mej annat än mina dreads! Så lättskötta och sällan bad hairday. Dock inget för alla och det är mer än en”frisyr” . Hann gå igenom låångt och kprt här i alla regnbågens färger innan jag hittade hem
GillaGilla
Tänk så skönt att du hittat hem! Dreadsen passar dej dessutom. T
GillaGilla
Ja, man är ju aldrig nöjd liksom. Vare sig det gäller hår eller något annat. Skrattade åt din pannluggsmiss, även jag har klippt lugg vid några tillfällen (för att det är så snyggt på andra) men inser varje gång att det bara inte funkar! Ser genast ut som ett dagisbarn istället för en cool fransyska. Så nu är det pannluggsförbud resten av livet.
GillaGilla
Jag joinar ditt pannluggsförbud. Kan vi ha en pakt?
GillaGilla