Tåget i Novosibirsk

Det var grått och mörkt på tågstationen där vi stod och väntade på ett försenat tåg.  Luften var fuktig av regnet som stötvis hällt ner under dagen. Man kunde känna hur dimman sakta men stadigt svepte in över perrongen och jag önskade jag hade haft vantar.  Två små pojkar väntade med spänning på deras far.

Väntan kändes lång och vi värmde oss imellanåt inne på tågstationen. När ena pojken plötsligt såg det starka ljuset tränga igenom den gråa luften, rusade vi ut igen och precis som vi anade så var det lokomotivets lyktor. Tåget rullade in på Novosibirsk perrong, spår ett, en halv timme efter tidtabell. Hjärtat bultade och pojkarna visste inte om de hellre skulle springa upp i pappas famn eller kolla in tågets teknik.