Sååmitytöt, makeup och brorsbarn

Den här kvinnan, hon vet minsann hur man gör en annan kvinna frisk. När jag idag kände mej som lägst, dök hon upp som ett Hangökex och hade med sig både det ena och det andra. Först korkade vi upp den lilla skumpaflaskan och redan efter det kändes det nästan som jag fick lifvet tillbaka. Sedan det mumsade vi oss indisk mat och tryckte i oss varsin chokostång. Vi bandade in lite poddis och övade upp vår skolfinska.

Mätta och belåtna cyklade vi iväg till Yle. Men nervösa så attans. Kontaterade att skumpaflaskan var alldeles för liten för att lyckas lugna våra pickande kaninhjärtan. Men vi gjorde det. Nu klarar vi allt, känns det som.

 

Sa jag förresten att hon också hämtade fina blomster!

 

Pre-vappenskumpan

 

 

Just ja, igår hade vi en gemytlig kväll. Jag och sju andra brudar. En kväll i makeupens tecken. Alla sju var så nyfikna och ivriga på att lära sig och damma av sina gamla sminkborstar. Frågorna slutade aldrig och klockan tickade långt förbi barnens läggdags. Men kul! Finns det intresse för sminkurs, har jag ännu tider fram till midsommar.

 

 

 

 

Och så ikväll hade vi finbesök av en liten tjej som jag är faster till. Jag, faster? Låter väldigt konstigt. Om man ska vara något till nån, ska man väl vara moster? Faster låter ju så..gammalt. Men jag blir ju aldrig en  moster och inte heller blir jag en mormor (snyft). Däremot ska jag bli FASTER en gång till. På sommaren kommer Naomis syskon och jag ska njuta och dofta på söta bebistår. Längtar!